En roman med mycket mode – Princess Daisy av Judith Krantz

Princess Daisy återkommer jag till hela tiden. När jag badar är den lagom stor att hålla i en hand. När jag äter lunch ensam. Över huvud taget när jag inte vet vad jag vill läsa men vill läsa något, då kan jag återknyta kontakten med Daisy och hennes jobb på reklambyrån.

Det är min ”guilty pleasure”. Det är inte stor och nyskapande litteratur, men det är en mysig och intressant bekantskap.

Daisy föddes som prinsessa in i rikedom och kändisskap. Men hon har en hemlighet. Händelser i barndomen gör att hon inte kan ta itu med känslorna kring vad som hände. Det är en klassisk riches-to rags-to riches-historia. Daisy blir utfattig, börjar jobba på reklambyrå, blir oumbärlig, blir upptäckt som modell av en stenrik företagsmagnat och får kontraktet och kärleken.

Boken är full av kläder, modeglädje och tankar kring stil och utseende. Det är det jag gillar, det är de partierna jag läser om och om igen.

Som när Daisy ska imponera på sin älskade storebror Ram: Daisy hade svarta knäbyxor av sammet, matchande jacka med guldknappar och svarta snörmakerier över en vit sidenblås med krås. Hon hade vita ribbade strumpbyxor och platta svarta pumps med rosett framtill. För dagen hade hon lockat sitt fantastiska hår och kammat det i två tofsar, omknutna med blanka, svarta band.

Eller som när hon ska landa miljonkontraktet och bränner månadslönen på plagg för en kväll, eller när hon inser att den bästa jobbsviden i New York på sjuttiotalet är sjömansbyxor med knappar och baseballjackor. Jag har velat ha vida, vita sjömansbyxor ända sedan jag läste boken första gången när den kom i början av 1980-talet.

Igår sydde jag klart byxorna.

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara