I min stora samling av böcker om mode och handarbete finns det några riktigt märkliga böcker. Jag tänkte berätta om några av dem.
De är märkliga av olika orsaker. Någon för att den handlar om något som man inte visste skulle existera. Någon för att den är så himla sällsynt, och en tredje för att den är riktigt nördig.
Tjocka böcker om smala ämnen
Bland de nördiga finns till exempel boken om virkning och hyperbolisk geometri: Crocheting Adventures with Hyperbolic Planes av Daina Taimiņa.
Där finns boken om Madeleine Albrights broscher. Den heter vitsigt nog Read my pins (jämför George Bushs citat Read my lips – no more taxes).
Tidigare amerikanske utrikesministern Madeleine Albright gjorde broschens symbolspråk till stor politisk konst. Här visas exemplar från hennes stora samling, tillsammans med texter om kvinnan bakom smyckena.
En bok som jag inte har för att jag inte är inne på vävning, men som jag skulle vilja ha för att den är så oerhört nördig, är: Tutankhamons väverskor – berättelsen om återskapandet av en textil skatt, av bland andra Christina Rinaldo. 
På 1990-talet genomfördes ett stort internationellt projekt för att rekonstruera faraos kläder i all dess färgprakt. I boken berättas – väldigt detaljrikt – om projektet.
Böcker man undrar över att de ens blev utgivna
Jerusalem i korsstygn och broderi av Ann Roth. De mest kända byggnaderna och platserna kan du brodera om du vill. Tänk att den boken blev utgiven. Den är jättefin, men man undrar ju om Ann Roth hade svårt att övertyga bokförlaget?
Ännu mer konstig är boken Äventyrsstrykning. Att den finns på svenska! Skriven av Phil Shaw och utgiven av Wahlströms 2004.
Varför inte stryka skjortan dinglande från en klippvägg, forsande fram i en kanot, uppe i en trädtopp eller rent av under vattnet!
Äventyrsstrykning som sport föddes i England 1997. Länge trodde jag att det var en påhittad bok om en påhittad sport. Men isåfall har de tagit skämtet långt för det finns en webbsida från VM i äventyrsstrykning från 2002!
Inte så märklig bok men märklig historia
En av de absolut första böckerna som hamnade i min samling är en katalog över en utställning på Nordiska museet, som hette Theatre de la Mode. Det finns inga bilder i boken, men av någon anledning har den överlevt alla utrensningar som jag gjort när bokhyllorna visade sig vara för få.
Den överlevde för att det var en av de första böckerna jag köpte, för att den är gammal och i väldigt fint skick. Jag har en liten förkärlek för utställningskataloger. Men ämnet fascinerade mig nog mest.
Utställningen som hölls oktober-november 1945 var en fransk vandringsutställning som var skapad för att visa att franskt mode och dess skapare hade överlevt kriget. Den blev Parismodeskaparnas come back, mängder av berömda namn gjorde kläder, skor, hattar och handskar till en halvmeter höga ståltrådsdockor.
Det hade varit en viktig utställning som ofta nämndes i facklitteratur. Min katalog från 1945 kändes allt värdefullare. Även utan bilder.
För något år sen läste jag i den amerikanska tidningen Threads om att man hade hittat saker från utställningen – de hade tydligen varit försvunna. Man refererade då till en bok som skulle komma att skrivas.
Jag köpte förstås boken – och fick hela historien, från idén om att hjälpa den franska modeindustrin efter kriget till publikens reaktioner på de perfekt tillverkade skorna, handskarna och smyckena.
Så nu har jag både boken om utställningen, och orginalutställningskatalogen!
Läs mer i detta blogginlägget.
Priset går till…
Den absolut konstigaste boken heter Woman in trousers och är skriven av Demetri Marchessini. När jag har forskat på honom har jag fått fram att han var grekiskfödd och nära lierad med partiet UKIP i Storbritannien. Han har många märkliga åsikter, som att om man blir våldtagen på en dejt får man skylla sig själv. Och att kvinnor absolut inte ska bära byxor.
Det senare var så viktigt för honom att han har skrivit en bok, Women in trousers. Jag minns inte var jag fått tag i den, men den är sällsynt. Boken består av foton på kvinnor klädda i byxor, fotona är tagna bakifrån. Alla byxor sitter illa och är missprydande. Ingen Katherine Hepburn eller Greta Garbo här, inte. Och definitivt ingen ”Alla stjärtars byxa” (byxmärke från Martinette under 1970-talet där byxorna hade en viss del trikåmaterial och var skräddade på ett mycket smickrande sätt).
Till bilderna har han hittat ”passande” citat som understryker hans teorier om att kvinnor inte klär i byxor. Den vanliga frågan från en kvinna: ser min bak stor ut i den här? besvaras med ett rungande och allmängiltigt Ja.
Nej, den boken hänger kvar mest som skräckexempel. Webbsidan Oddbooks.co.uk rekommenderar att någon ska återpublicera boken utan Marchessinis kommentarer och döpa om den till Women in trousers – a celebration.
Värdefull bok
En av de mest värdefulla böckerna för mig är min mormors svarta anteckningsbok där hon klistrat in urklipp från dags- och veckotidningar. Jag har inte hittat något år någonstans, men nog kan man tänka sig att hon var tonåring? Kanske sexton år, och isåfall är boken från 1937. Inte så märklig kanske, men väldigt sällsynt och kär.
Så döm om min glädje när jag i en kartong som jag fick av en bekant, fann en liknande samling av urklipp, från hennes mormor! De var inte samlade i ett skrivhäfte, utan på albumblad.
